Postal – skamlöst, våldsamt, värdelöst

…det var 90 minuter jag aldrig kommer få tillbaka!

Dessa ord yttrades av en god vän till mig, när jag nämnde att jag skulle se filmen Postal i helgen. Jag replikerade att det är alltid kul att såga filmer i recensioner till min blogg plus att jag betala 10kr för det inplastade exemplaret jag har i min ägo.Så jag kände mig nödgad att se filmen trots dess mycket dåliga rykte och trots att filmen regisserats av den mycket utskällde Uwe Boll.

Postal är baserat på ett mycket omtalat och kontroversiellt dataspel som med sitt omoraliska innehåll och tvivelaktiga syn på våld lett till starka protester och till och med indragen försäljning (bland annat i Sverige). Regissören Uwe Boll har blivit känd (eller ökänd) att förvandla populära tv- och dataspel till filmer. Av de adaptioner jag sett av Boll så är det ingen film som har följt spelets handling särskilt väl, utan Boll och hans manusförfattare tar väldigt stora friheter och lägger till och tar bort lite hur dem vill.
Postal är inget undantag, här har Boll gjort lite hur han vill och resultatet är därefter. Men att basera en film på en spelkaraktär som använder katter som ljuddämpare till sitt hagelarbetare, tänder eld på oskyldiga människor och därefter urinerar på dem och som framställer homosexuella och färgade människor i negativ dager, det är kanske inte tillräckligt att fylla upp 90 minuter spelfilm. Så istället fyller regissören filmen med ohövliga kommentarer mot judar, muslimer, tyskar och kristna samtidigt som vi får se flera barn blir nedskjutna, gruppsex med sjukligt fet kvinna i husvagn och en dvärg (Verne Troyer från Austin Powers-filmerna) bli våldtagen av 10 000 apor.
Tror inte jag behöver säga så mycket mer.

Postal är ett verkligt bottennapp. Skämten är inte roliga, skådisarna är värdelösa och det grova våldet tas med en klackspark.
Missförstå mig inte; jag är ingen moralist! Jag uppskattar grov, rå humor och övervåld till viss grad – så länge det finns någon slags finess över det, finessen som går att finna i exempelvis tv-serien Family Guy.
Men i Postals fall blir det bara plumpt och snedvinklat, och jag rekommenderar att ingen ser detta skräp.

En sista tanke som slår en när man ser filmen är hur Uwe Boll får ihop finansieringen till alla hans travestier av älskade tv-spel?
Men det svarar tyskättade herr Boll på själv i Postal, genom en cameo där han hävdar att finansieringen kommer från nazistguld.
Ja, det verkar vara den enda vettiga förklaringen…