”Baserad på verkliga händelser”
Dessa fyra små ord kan relativt ofta hittas i spelfilmer; på omslag, i förtexterna, i eftertexterna.
Ibland blir man som slagen av en slägga i huvudet när man i slutet av en dramatiskt omtumlande film, kan finna dessa fyra små ord vilket kan omvärdera hela filmens innebörd och betydelse. Frågan är om man ser film ur ett annat perspektiv när man på förhand vet om att det man ser sig framför sig på skärmen, faktiskt har hänt ?
I fallet med David Finchers film Zodiac från 2004 så är filmen riktigt välgjord och engagerande, oavsett verklighetsförankringen.
Zodiac-mördaren, som han själv ville bli kallad, härjade i regionerna runt om California mellan åren 1968-69 då han mördade minst 5 personer, men mördaren själv har hävdat i brev att det rör sig om så mycket som 37 mord.
Mördaren skickade brev med olika koder, ledtrådar och delar från likens kläder till olika dagstidningar och det är i den miljön som filmen tar avstamp i.
Vi får följa den unga, nerviga tecknaren Robert Graysmith (spelad av Jake Gyllenhaal) som tillsammans med den missbrukande journalisten Paul Avery (Robert Downey Jr) blir smått besatta av fallet och börjar egna undersökningar. Parallellt får vi följa polisernas utredning och titt som tätt så korsas journalisternas och polisernas vägar, hjälpandes och stjälpandes varandra.
Det är tät och mycket spännande berättelse som regissören Fincher förvaltar mycket väl. De tidstypiska miljöerna och detaljerna är en fröjd att se och valet av skådespelare är mycket bra, speciellt Gyllenhaal och Mark Ruffalo som polisinspektören David Toschi imponerar.
Med en längd på över två timmar hinner filmen utforska större delen av mytbildningen och polisutredningarna rörandes Zodiac-mördaren. Filmen spänner över 30 år och får oss som tittare att verkligen känna oss delaktiga i utredningen, och man försöker själv förstå hur det hela hänger ihop och vem som egentligen är den skyldige. Att en film kan engagera så är alltid ett gott betyg och jag vill dra paralleller till den Oliver Stones suveräna film JFK (1991) som innehåller nerviga, påtryckande berättargrepp som Zodiac. Den stora skillnaden mellan dem är att i JFK framställer Stone sina högst personliga teorier om mordet på Kennedy, medan Fincher till stor del bara använder sig av den aktuella fakta som finns om fallet.
Det faktum att filmen förlitar sig på sanna händelser gör att filmen sticker ut ifrån övriga thrillers i samma stil, flera gånger under filmen förväntar man sig att mördaren ska hoppa fram och skrämma oss tittare, händelser som aldrig kommer. Verkligheten är inte som dikten, helt enkelt.
Berättelsen om Zodiac-mördaren har fascinerat många under tidens lopp och än idag pågår utredningen om vem som egentligen begick de många morden. En adaption av fallet används till viss del i första Dirty Harry-filmen (1971) och detta vävs snillrikt in i Zodiac,genom att poliserna ser Dirty Harry på bio, mitt under pågående undersökningar!
Zodiac är en mycket sevärd film med ett fascinerade brottsfall i botten, vars sanning vi kanske aldrig får veta.
Last Bob On Earth 